Har varit på ultraljudsundersökning idag!!! Åh det var så mysigt. Min underbara, fina lilla skatt! Allt såg jättefint ut och han verkade rätt pigg i början, men ville sen sova. Hon som kollade sa att det såg ut som att han låg och vilade på moderkakan. Såå sööt! Och det var en liten snopp mellan benen. Vi ska få en son!!  Wihoo! (Ja jag vet att ultraljud inte är 100 % säkert, men vi sa att vi tror att det är en pojk och att mormor har sagt att det blir en. ^^ Så vem hade rätt igen?!)

R kom igår kväll. =) Han hade med sig en alla   :ans dag-present. Fick en stor, fluffig, mjuk hjärtekudde som det stod "Världens bästa MAMMA" på. Det var så fint!  Får dåligt samvete över att jag inte kunde köpa nåt också. Hade ju tänkt det, men har inte pengar först på torsdag liksom.  Började dyngböla för presenten.

Ikväll är det tänkt att jag ska följa med syster på ljusparty. Inte för att det är nåt för mig egentligen. Kan lika gärna köpa doftljus på Kronis. Men följer med för att vara trevlig. Kan ju vara social nån gång.

På tal om social. Var ganska så nyligen iväg på intervju om praktik på biblioteket. Så nu har jag en praktik som väntar mellan 28 februari - 25 mars. =) Kan vara gött att få ha nåt att göra. Får jobba halvtid och det passar mig bra. Börjar bli ganska stor redan nu och ännu större innan jag börja praktiken =)

Ha det gött!

Hör det inte till att gnälla när man är graivd? Vad är rätt och fel egentligen? En del kvinnor dansar genom sina graviditeter utan nåra som helst bekymmer. Andra får leva helvetets alla kval för att orka med. Sen finns vi som ligger nånstans i mitten. Men ändå. Det är ju invididuellt vad man orkar och inte orkar. Vilka krämpor man kan ignorera och bara le åt och andra som inte går att undvika att grimagera åt. Ibland måste man väl få tycka synd om sig själv?

Jag om nån är en som oroar sig helt i onödan, men det är sån jag är. Det här med att vara gravid och alla tankar på hur verkligheten kommer bli. Det är skitskrämmande! Jag har haft sån barnlängtan i så många år. Och jag har inte ens hunnit fylla 21. Men nu när det är på gång så kan jag inte låta bli att tänka: Är det verkligen rätt? Kommer jag klara av att bli mamma? Kommer jag bli en BRA mamma åt mitt barn? Vad tycker folk om det? Kan jag ta hand om en liten bebis och ge den allt den behöver? Det är så mycket som jag funderar över och så himla mycket som händer just nu. Jag måste flytta till en större lägenhet, förbereda det som behövs till liten, jag måste orka med mig själv och bli bra innan h*n är född. Hur ska jag kunna ta hand om ett annat liv om jag inte ens kan ta hand om mitt eget?

Jag kommer garanterat att bli en sån mamma som inte vill släppa ifrån mig bebisen hur som helst. Pappa är en sak. Det är ju hans barn också och jag har ingen ensam rätt. Men antagligen kommer jag hålla hårt i min skatt för övrigt. Jag kommer känna mig förvirrad över hur allt ska skötas. Inte veta vem jag ska lyssna på. Men kanske ska jag bar ata och lyssna till min egen magkänsla? Följer det inte med en massa instinkter när man blir förälder? Modersinstinkter?

Jag vet att vårt barn kommer få de bästa föräldrarna. Det kommer bli underbart. Hur kan det bli annat när vi väntar den finaste gåvan man kan få?

Känner mig något rastlös. Vet egentligen inte heller vad jag vill göra, men nånting. På tisdag får jag göra det efterlängtade rutin ultraljudet. Får då veta hur stor min lille knodd är, om han växer som han ska, får veta mer exakt datum om det är så att det behöver korrigeras. KANSKE får jag veta om det är ett litet gossebarn som jag tror. Men en liten tös är lika välkommen. Framförallt får jag se min skatt och får veta om han mår bra.

  Kan inte låta bli att säga Han. Hihi! Aja.. Trevligare än att säga DEN.   

Bara massa bebis i huvudet.   Helt insnöad på massa namn. Även om vi redan har ett som vi varit inne på hela tiden, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på fler. Har ett tag nu varit inne på Zack. Antagligen för att om han (utgår ifrån att mamma har rätt) så kommer han att kallas det. Ha det som smeknamn. En kort tid kände jag att Isak var ett mycket fint namn. Och det är det, men det la jag åt sidan. Dock har det kommit upp i tankarna igen efter att mamma nämnde det. Och det är ju sant. Man kan ju inte tänka att den och den ungen heter si och deras unge heter så. Då finns det ju inga namn kvar.   Finns en massa olika stavelser som jag gillar. Och såna som gör att det mer eller mindre blir ett helt nytt namn.

Isaac -\

Isack -  Dessa är ju de olika stavelserna på namnet Isak

Izack -/

Men dessa gillar jag skarpt. Sen vad folk och fä tycker, det skiter jag fan i:

Ysack

Jisack

Ijsack

Det är bara jävligt att det ska finnas rötägg och bitterfittor som bara måste fälla onödiga kommentarer. 

 Åt helvete med alla rikspuckon!

Vecka 20

Bebis

16 cm lång och väger 260 g. Bebisens körtlar börjar producera det vita fosterfettet som ska skydda dess hud mot fostervattnet. Fosterfettet sitter ofta kvar när bebisen föds.

Du

Grattis, nu har du gått halvvägs!! Man mäter livmoderns mått mellan pubisbenet och livmoderns topp. I den här veckan brukar måttet ligga mellan 18 och 20 cm. Nu kommer måttet öka med ungefär 1 cm i veckan. Om du väntar tvillingar kan ditt mått redan vara 28 cm. Ät mer järn, minst 100 mg järn per dag rekommenderas av Livsmedelsverket. Järnbrist orsakar även trötthet.

Vecka 19

Bebis

15 cm lång, väger 250 - 280 g. Ögonbryn, naglar och håret på huvudet är synliga.

Du

Nu kan du känna livmoderns topp precis under naveln. Livmodern väger 320 g. Den innheåller din bebis plus 4 dl vätska Du ökar med ungefär ett halvt kilo i veckan, det är så klart olika från kvinna till kvinna.

Vecka 18

Bebis

Bebisen är 12,5 till 14 cm mellan stjärt och huvud, den väger ca 150 g. 50 g mer än förra veckan. Bebisen kan rynka på pannan och göra grimaser. En del basreflexer börjar utvecklas nu som till exempel sugreflexen och bebisen vänder ryggen till om magen utsätts för ljus. Hjärnans första kritiska stadium är nu över.

Du

Nu är det dags för ultraljud. Det görs omkring vecka 17 till 18. Vikten har ökats till mellan 4 och 6 kg, men det är bara början. Ät rätt så behöver du inte oroa dig för onödiga kilon. Du kanske börjar få ryggbesvär, blir täppt i näsan eller svårt att röra dig som du vill. Det börjar helt enkelt kännas att du är med barn.

Sluta sluta sluta!! All denna jävla ångest jag har hela tiden. Jag ska inte göra allt värre och jobbigare. Tyst! Låt bli! Sköt dig själv nu! Jag MÅSTE hålla mig till de val jag har gjort nu. Kan inte hela tiden falla tillbaka pga dåligt samvete. Jag vill att allt ska bli bra för oss alla. 

Ibland önskar jag att jag kunde sudda ut alla andras minnen av mig och få mig själv att aldrig ha existerat.   

Magen skriker och benen viker sig snart. Ska käka lite nudlar så lugnar det nog ner sig. Känner en sån tomhet inom mig och hur jag än vänder och vrider på det tycks det inte vilja fyllas. Hur jag än gör så blir det ändå fel. Hur ska man göra för att vara dom man älskar till lags, men samtidigt inte skuffa undan sig själv? Du lille. Hade inte du funnits i min mage, så nära mig, då hade jag inte orkat. Då hade saker och ting lika gärna kunnat kvitta. Då hade jag inte ringt och fått tid hos kuratorn. Inte börjat jobba med mitt eget välmående. Det är så lätt att se till hur andra mår. Jag vill inte såra. Annars har det alltid varit lättare att le och lossas. Men nu går det inte. Det är inte bara jag som mår dåligt av det. Du ska inte behöva fara illa av att din mor inte kan ta vara på sig själv. Men det ska jag nu. Jag ska se till att må bra. Jag ska se till att komma på fötter och bli en mer stabil människa. Jag ska bli en förebild för dig! Och jag ska aldrig nånsin få dig att må dåligt. Du är mitt allt.   

Stanna upp och ta dig en titt på din mor eller far.

En fin person som gett dig liv. Var tacksam.

Titta lite extra på din bror. Han som alltid finns där

för dig och ger dig beskydd.

Krama din syster en extra gång. I morgon kanske du inte kan.

Ge dina vänner ett leende och visa dem uppskattning.

Ta vara på det du har och ta inget eller ingen förgivet.

Men glöm ej heller den du alltid kommer leva med..

Dig själv! ♥