Under vecka 10 ökar längden från hjässa till stjärt i medeltal till 3,6 cm.

Ansiktet börjar anta mänskliga drag även om ögonen fortfarande sitter långt ifrån varandra ute på sidorna av skallen. Nästippen syns tydligt liksom munnen. 
Armarna börjar böjas i armbågarna och benen i knävecken. Händerna är lätt kupade och i början av vecka 10 börjar man kunna se på fötterna var tårna ska komma och de syns åtskilda i slutet av veckan. Såväl händerna som fötterna kan mötas. Mot slutet av perioden blir rörelserna mer kraftfulla och fostret kan börja ändra läge. Barnet kan redan nu börja hicka, vilket betyder att diafragmamuskulaturen är tämligen väl utvecklad. Navelsträngen fäster långt ner på buken. 
De vävnader som ska bli skelett börjar omvandlas till brosk och ben. Tarmen börjar bli ihålig som ett rör. De yttre könsorganen är tämligen väl utvecklade, men man kan ännu inte se om det är en pojke eller flicka.Sköldkörteln (tyreoidea) börjar redan i vecka 10 utsöndra ett hormon (tyroxin) som är viktigt för cellernas energiomsättning. Känseln börjar utvecklas och barnet kan reagera på beröring.

Själv ligger jag i influensa och mår pyton. Usch! Är förstoppad och har ont i magen. Tjock i halsen, feber och huvudvärk.  =( Mina bröst har slutat ömma och det gör mig nojig. Ska till MVC på måndag och bli inskriven. Kanske kan prata med BM om att jag oroar mig en massa. Det är inte lätt det här. Svåraste jag nånsin varit med om -_-'

 

jessica

13 december 2010 12:16

Mysigt=) och större kommer den bli

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blir väl kvar på bloggplatsen iaf. Men det går ju inte att göra radbyte. Mycket funderingar kring vad som komma skall. Vem ska man bjuda, kommer folk att vilja komma.. Är rätt van vid att det inte finns tid för mina bjudningar. Men kaanske om jag ...

Tänkte att jag skulle lägga upp ett inlägg om förlossningen. Har inte fått kopia på journalen men fick nåra papper på hur det såg ut när vi var där. Det är räknat från fredag kväll. Vi hade varit på förlossningen sen fredag morgon och jag gick och...

Hur kan vi människor känna så mycket? Varför blev vi ämnade att ha alla olika känslor vi har? Det undrar jag över många gånger. Innan jag födde barn var jag inte säker på nånting. Så mycket velande och hattande hit och dit. För rädd för att ta egna b...

Ibland måste man tillåta sig själv att släppa taget om det gamla även om det kan kännas både tungt och skrämmande. Många gånger gör det ont - men om man tillåter sig själv att både sörja och sakna, gråta en stund, för att sedan kunna ta ett djupt and...

Idag blir min lillkille en månad. Tänk att det redan har gått så lång tid sen vi var på förlossningen och jag kände att jag ville dö =P Undrar då hur fort det första året lär passera..? Det märks att Elliott utvecklas för var dag som går. Man ser det...