Blir ju bara ledsen av att läsa alla sorgliga inlägg och trådar som folk skriver på familjeliv.se. Det är hemskt vad en del får genomlida. Jag skulle aldrig bli normal igen om jag var med om det som många råkar ut för. Allt kommer att gå jättebra med liten i magen. Det vet jag. Och jag kommer hålla hårt i honom och inte släppa taget för lätt. Ja jag kommer bli Hönsmamma nr 1. Men må så vara.

  Men vi tar nåt lite roligare och pratar om. Var iväg och fikade med Elina tidigare idag. Trevligt trevligt! Hehe.. Det bästa var väl att vi fick med oss gratis tårta hem   

I morgon blir det till att fira systersonen i efterskott. Ännu mer tårta och fika   

Det här med att ha en gudmor och gudfar åt sitt barn har vi funderat över och diskuterat lite om. Eftersom vi inte kommer att vilja döpa vårt barn utan kommer istället att ha en namngivningscermoni så kommer vi inte heller blanda in nåt som har med bibeln, gud, jesus och sånt tjafs att göra. 

Jag har funderat mycket på det här med att ha fadder/gudförälder åt mitt barn. För mig är det en betydelsefull grej som man inte bara ger till vem som helst. Det ska vara nån speciell som är utsedd för det. Samtidigt vill jag inte att en familjemedlem utses till det. Han kommer ju ha mostrar och morbrödrar ändå. Nej det ska vara nån som vill vara delaktig i mitt barns liv. Nån som vill träffa barnet mer än nån gång om året. Nån som vill skapa en betydande relation till barnet och finnas där när barnet växer upp. Det är ett svårt val. Men jag tror att jag/vi kommer veta om vi hittat rätt. Eller om vi inte hittar nån alls som känns rätt. Det ska ju heller inte bli osämja vad gäller den rollen. Att nån ska känna sig snuvad eller bortglömd. Det kommer att märkas vem/vilka som faktiskt vill vara en del av livet vi väntar på.

Tänk att vi ska få en son! Ja jag vet att ultraljud inte är 100% säkert, men jag litar på att din mormor har rätt igen.  Din pappa och jag är så lyckliga över det vi har att se fram emot. Längtar så himla mycket till sommaren. Nu har vi kommit överens om vad du ska heta. En liten Isack är vad du är. Vår lille Isack.

Hoppas månaderna kan gå lite fortare så jag också kan få flytta från min lilla lägenhet till en större. Slippa alla trappor. Skiter fullständigt i dem som säger att det är bra att gå i trappor och att jag visst kan kliva upp och ner när flytten kommer. NEJ! Jag kan faktiskt inte det! För jo, det gör ont. Har fått mer och mer ont i ryggen. Med alla trappor jag har blir det jobbigt. Spelar ingen roll hur lugnt jag tar det när jag ska upp till min lägenhet. Hjärtat klappar som fan på mig iaf. Vilket det inte gjorde innan graviditeten då jag sprang i de där förbannade trapporna hela dagarna. Ibland är det som att folk tror att jag bara gnäller för gnällandets skull. Att jag förstorar upp allt. Men skulle NI känna det JAG känner, så skulle ni antagligen förstå lite mer. Visst finns det de som har det värre. Men så finns det också människor med olika hög smärttröskel. En del tål mer, andra tål mindre. Jag tål rätt mycket ändå, men när det är en värk som sitter i och gör rörelserna svårare, då är det jobbigt.

Nu ska jag nog försöka sova. Får se om jag skuffar undan lillasyster från hennes säng om jag inte lyckas somna på soffan.  

God natt med er!   

  Har varit på ultraljudsundersökning idag!!! Åh det var så mysigt. Min underbara, fina lilla skatt! Allt såg jättefint ut och han verkade rätt pigg i början, men ville sen sova. Hon som kollade sa att det såg ut som att han låg och vilade på moderkakan. Såå sööt! Och det var en liten snopp mellan benen. Vi ska få en son!!  Wihoo! (Ja jag vet att ultraljud inte är 100 % säkert, men vi sa att vi tror att det är en pojk och att mormor har sagt att det blir en. ^^ Så vem hade rätt igen?!)

R kom igår kväll. =) Han hade med sig en alla   :ans dag-present. Fick en stor, fluffig, mjuk hjärtekudde som det stod "Världens bästa MAMMA" på. Det var så fint!  Får dåligt samvete över att jag inte kunde köpa nåt också. Hade ju tänkt det, men har inte pengar först på torsdag liksom.  Började dyngböla för presenten.

Ikväll är det tänkt att jag ska följa med syster på ljusparty. Inte för att det är nåt för mig egentligen. Kan lika gärna köpa doftljus på Kronis. Men följer med för att vara trevlig. Kan ju vara social nån gång.

På tal om social. Var ganska så nyligen iväg på intervju om praktik på biblioteket. Så nu har jag en praktik som väntar mellan 28 februari - 25 mars. =) Kan vara gött att få ha nåt att göra. Får jobba halvtid och det passar mig bra. Börjar bli ganska stor redan nu och ännu större innan jag börja praktiken =)

Ha det gött!

Hör det inte till att gnälla när man är graivd? Vad är rätt och fel egentligen? En del kvinnor dansar genom sina graviditeter utan nåra som helst bekymmer. Andra får leva helvetets alla kval för att orka med. Sen finns vi som ligger nånstans i mitten. Men ändå. Det är ju invididuellt vad man orkar och inte orkar. Vilka krämpor man kan ignorera och bara le åt och andra som inte går att undvika att grimagera åt. Ibland måste man väl få tycka synd om sig själv?

Jag om nån är en som oroar sig helt i onödan, men det är sån jag är. Det här med att vara gravid och alla tankar på hur verkligheten kommer bli. Det är skitskrämmande! Jag har haft sån barnlängtan i så många år. Och jag har inte ens hunnit fylla 21. Men nu när det är på gång så kan jag inte låta bli att tänka: Är det verkligen rätt? Kommer jag klara av att bli mamma? Kommer jag bli en BRA mamma åt mitt barn? Vad tycker folk om det? Kan jag ta hand om en liten bebis och ge den allt den behöver? Det är så mycket som jag funderar över och så himla mycket som händer just nu. Jag måste flytta till en större lägenhet, förbereda det som behövs till liten, jag måste orka med mig själv och bli bra innan h*n är född. Hur ska jag kunna ta hand om ett annat liv om jag inte ens kan ta hand om mitt eget?

Jag kommer garanterat att bli en sån mamma som inte vill släppa ifrån mig bebisen hur som helst. Pappa är en sak. Det är ju hans barn också och jag har ingen ensam rätt. Men antagligen kommer jag hålla hårt i min skatt för övrigt. Jag kommer känna mig förvirrad över hur allt ska skötas. Inte veta vem jag ska lyssna på. Men kanske ska jag bar ata och lyssna till min egen magkänsla? Följer det inte med en massa instinkter när man blir förälder? Modersinstinkter?

Jag vet att vårt barn kommer få de bästa föräldrarna. Det kommer bli underbart. Hur kan det bli annat när vi väntar den finaste gåvan man kan få?

Känner mig något rastlös. Vet egentligen inte heller vad jag vill göra, men nånting. På tisdag får jag göra det efterlängtade rutin ultraljudet. Får då veta hur stor min lille knodd är, om han växer som han ska, får veta mer exakt datum om det är så att det behöver korrigeras. KANSKE får jag veta om det är ett litet gossebarn som jag tror. Men en liten tös är lika välkommen. Framförallt får jag se min skatt och får veta om han mår bra.

  Kan inte låta bli att säga Han. Hihi! Aja.. Trevligare än att säga DEN.   

Bara massa bebis i huvudet.   Helt insnöad på massa namn. Även om vi redan har ett som vi varit inne på hela tiden, men jag kan ändå inte låta bli att fundera på fler. Har ett tag nu varit inne på Zack. Antagligen för att om han (utgår ifrån att mamma har rätt) så kommer han att kallas det. Ha det som smeknamn. En kort tid kände jag att Isak var ett mycket fint namn. Och det är det, men det la jag åt sidan. Dock har det kommit upp i tankarna igen efter att mamma nämnde det. Och det är ju sant. Man kan ju inte tänka att den och den ungen heter si och deras unge heter så. Då finns det ju inga namn kvar.   Finns en massa olika stavelser som jag gillar. Och såna som gör att det mer eller mindre blir ett helt nytt namn.

Isaac -\

Isack -  Dessa är ju de olika stavelserna på namnet Isak

Izack -/

Men dessa gillar jag skarpt. Sen vad folk och fä tycker, det skiter jag fan i:

Ysack

Jisack

Ijsack

Det är bara jävligt att det ska finnas rötägg och bitterfittor som bara måste fälla onödiga kommentarer. 

 Åt helvete med alla rikspuckon!

Sluta sluta sluta!! All denna jävla ångest jag har hela tiden. Jag ska inte göra allt värre och jobbigare. Tyst! Låt bli! Sköt dig själv nu! Jag MÅSTE hålla mig till de val jag har gjort nu. Kan inte hela tiden falla tillbaka pga dåligt samvete. Jag vill att allt ska bli bra för oss alla. 

Ibland önskar jag att jag kunde sudda ut alla andras minnen av mig och få mig själv att aldrig ha existerat.