Det här med att ha en gudmor och gudfar åt sitt barn har vi funderat över och diskuterat lite om. Eftersom vi inte kommer att vilja döpa vårt barn utan kommer istället att ha en namngivningscermoni så kommer vi inte heller blanda in nåt som har med bibeln, gud, jesus och sånt tjafs att göra. 

Jag har funderat mycket på det här med att ha fadder/gudförälder åt mitt barn. För mig är det en betydelsefull grej som man inte bara ger till vem som helst. Det ska vara nån speciell som är utsedd för det. Samtidigt vill jag inte att en familjemedlem utses till det. Han kommer ju ha mostrar och morbrödrar ändå. Nej det ska vara nån som vill vara delaktig i mitt barns liv. Nån som vill träffa barnet mer än nån gång om året. Nån som vill skapa en betydande relation till barnet och finnas där när barnet växer upp. Det är ett svårt val. Men jag tror att jag/vi kommer veta om vi hittat rätt. Eller om vi inte hittar nån alls som känns rätt. Det ska ju heller inte bli osämja vad gäller den rollen. Att nån ska känna sig snuvad eller bortglömd. Det kommer att märkas vem/vilka som faktiskt vill vara en del av livet vi väntar på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blir väl kvar på bloggplatsen iaf. Men det går ju inte att göra radbyte. Mycket funderingar kring vad som komma skall. Vem ska man bjuda, kommer folk att vilja komma.. Är rätt van vid att det inte finns tid för mina bjudningar. Men kaanske om jag ...

Tänkte att jag skulle lägga upp ett inlägg om förlossningen. Har inte fått kopia på journalen men fick nåra papper på hur det såg ut när vi var där. Det är räknat från fredag kväll. Vi hade varit på förlossningen sen fredag morgon och jag gick och...

Hur kan vi människor känna så mycket? Varför blev vi ämnade att ha alla olika känslor vi har? Det undrar jag över många gånger. Innan jag födde barn var jag inte säker på nånting. Så mycket velande och hattande hit och dit. För rädd för att ta egna b...

Ibland måste man tillåta sig själv att släppa taget om det gamla även om det kan kännas både tungt och skrämmande. Många gånger gör det ont - men om man tillåter sig själv att både sörja och sakna, gråta en stund, för att sedan kunna ta ett djupt and...

Idag blir min lillkille en månad. Tänk att det redan har gått så lång tid sen vi var på förlossningen och jag kände att jag ville dö =P Undrar då hur fort det första året lär passera..? Det märks att Elliott utvecklas för var dag som går. Man ser det...