Magen skriker och benen viker sig snart. Ska käka lite nudlar så lugnar det nog ner sig. Känner en sån tomhet inom mig och hur jag än vänder och vrider på det tycks det inte vilja fyllas. Hur jag än gör så blir det ändå fel. Hur ska man göra för att vara dom man älskar till lags, men samtidigt inte skuffa undan sig själv? Du lille. Hade inte du funnits i min mage, så nära mig, då hade jag inte orkat. Då hade saker och ting lika gärna kunnat kvitta. Då hade jag inte ringt och fått tid hos kuratorn. Inte börjat jobba med mitt eget välmående. Det är så lätt att se till hur andra mår. Jag vill inte såra. Annars har det alltid varit lättare att le och lossas. Men nu går det inte. Det är inte bara jag som mår dåligt av det. Du ska inte behöva fara illa av att din mor inte kan ta vara på sig själv. Men det ska jag nu. Jag ska se till att må bra. Jag ska se till att komma på fötter och bli en mer stabil människa. Jag ska bli en förebild för dig! Och jag ska aldrig nånsin få dig att må dåligt. Du är mitt allt.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Blir väl kvar på bloggplatsen iaf. Men det går ju inte att göra radbyte. Mycket funderingar kring vad som komma skall. Vem ska man bjuda, kommer folk att vilja komma.. Är rätt van vid att det inte finns tid för mina bjudningar. Men kaanske om jag ...

Tänkte att jag skulle lägga upp ett inlägg om förlossningen. Har inte fått kopia på journalen men fick nåra papper på hur det såg ut när vi var där. Det är räknat från fredag kväll. Vi hade varit på förlossningen sen fredag morgon och jag gick och...

Hur kan vi människor känna så mycket? Varför blev vi ämnade att ha alla olika känslor vi har? Det undrar jag över många gånger. Innan jag födde barn var jag inte säker på nånting. Så mycket velande och hattande hit och dit. För rädd för att ta egna b...

Ibland måste man tillåta sig själv att släppa taget om det gamla även om det kan kännas både tungt och skrämmande. Många gånger gör det ont - men om man tillåter sig själv att både sörja och sakna, gråta en stund, för att sedan kunna ta ett djupt and...

Idag blir min lillkille en månad. Tänk att det redan har gått så lång tid sen vi var på förlossningen och jag kände att jag ville dö =P Undrar då hur fort det första året lär passera..? Det märks att Elliott utvecklas för var dag som går. Man ser det...