Har ju under åren funderat på varför jag är som jag är. Varför jag har så jobbiga beteenden. Kanske har jag svaret på det snart.

Borderline-personlighetsstörning (ungefärlig betydelse: gränsland), i dagligt tal endast borderline är en personlighetsstörning.

Det främsta problemet för dessa personer är deras emotionella instabilitet och svårigheten att reglera sina känslor. De känslomässiga problemen leder till svårigheter att bete sig på ett fungerande sätt, vilket i sin tur leder till relationsproblem och svårigheter att skapa en stabil självkänsla.

Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning.

Termen borderline myntades i början på 1900-talet. Personer med psykiska problem kategoriserades då antingen som neurotiska eller psykotiska. Eftersom borderlinepatienter inte tycktes passa helt in under någondera av kategorierna togs benämningen borderline (av engelskans ord för gränslinje) i bruk. Trots att denna uppdelning inte längre är aktuell har ordet borderline på många håll bibehållits, bland annat i den vanligast förekommande diagnosmanualen för psykiska störningar, DSM-IV. Vissa anser att en lämpligare benämning är emotionellt instabil personlighetsstörning, och detta begrepp används i WHOs klassifikationssystem ICD-10.

SYMTOM

En person med egentlig depression eller bipolärt syndrom stannar ofta i samma humörläge i flera veckor, men hos en person med borderline-personlighetsstörning skiftar humöret betydligt snabbare. Intensiva utbrott av ilska kan snabbt avlösas av ångest eller depression inom loppet av en dag, ett par timmar eller till och med ett par minuter. Under dessa utbrott och humörsvängningar kan vissa personer skada sig själva, till exempel genom att skära sig, slå sönder saker, nyttja droger eller alkohol.

Ja detta kan ju förklara alla mina plötsliga utbrott jag kunnat få under åren. Ena stunden är man jätteglad men två sekunder senare vänds allt upp- och ner och jag blir skitförbannad. Kan vara för en pytteliten sak. Tycker synd om dem som fått stå ut med mig utan att veta varför jag betett mig som en idiot.  

Personen har kognitiva problem och en störd bild av det egna jaget. Detta leder till många hastiga, och kanske ej så övertänkta beslut om byte av karriär, jobb, sexualitet, vänskap och värderingar. Vissa personer med borderline kan också se sig själva som helt igenom värdelösa eller direkt onda. De kan ofta känna sig missförstådda eller illa behandlade. Känslor av att vara uttråkad, tom inombords och utan uppfattning om vem man egentligen är, är också vanliga. Sådana symtom är som mest påträngande när personen känner sig isolerad, ensam eller utan stöd i det sociala livet. Detta kan resultera i en nästan desperat jakt på att slippa vara ensam. Ironiskt nog är det denna aggressiva "klängighet" vid andra som utlöser de konflikter som får omgivningen att lämna personen. Dock är detta endast en generalisering, då andra personer med borderline istället kan välja att dra sig undan.

Det stämmer ju helt med min rädsla för att vara ensam och att jag får panik och känner mig övergiven. Jag håller hårt i dem jag tycker om och bryr mig om. Men känner mig samtidigt påträngande och ivägen.  

Personer med borderline har ofta ett mönster av instabila sociala relationer. Medan de kan utveckla intensiva - men stormiga - förhållanden, är deras attityd till familj, vänner och partner ofta instabila. Synen på andra kan växla snabbt mellan absolut idealisering och total nedvärdering. På så sätt kan ett intensivt förhållande, med stor tillit, snabbt uppstå. Men när separation hotar, inbillad eller verklig, kan förtroendet mycket snabbt övergå i ilska eller ett totalt avsägande av relationen. Detta kan förvåna den person som drabbas, eftersom de ofta har svårt att förstå vad personen upplever som ett hot om separering. Denna rädsla för att bli övergiven kan ha att göra med personens svårighet att knyta känslomässiga band med närstående, något som särskilt visar sig då den viktiga personen inte är direkt fysiskt närvarande. Frånvaron av denna närhet skapar en känsla av tomhet, och att vara värdelös. Om personen känner sig övergiven eller sviken kan risk för självmordsförsök eller annat självdestruktivt beteende inträda.

Känner så väl igen mig. Det är som att läsa sitt eget huvud fast man egentligen aldrig förstått vad man letat efter. Man får en förklaring på alla de konstiga känslorna. Det sistnämnda kan vi ignorera.  

En patient med borderline-störning uppvisar ofta ett impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex. Borderline-störning uppträder ofta tillsammans med andra psykiatriska problem, särskilt bipolära sjukdomar, depression, ADHD, ångestsjukdomar, fobier, missbruk, ätstörningar och andra personlighetsstörningar.

Har ju haft dålig erfarenhet av det sexuella för nåra år sen. Så jo visst stämmer det där med. Ätstörningar, depressioner, ständig ångest.  Det är mycket som har stämt in hittills. Kanske är det så. Kanske är detta svaret.  

Godnatt!

  Blir ju bara ledsen av att läsa alla sorgliga inlägg och trådar som folk skriver på familjeliv.se. Det är hemskt vad en del får genomlida. Jag skulle aldrig bli normal igen om jag var med om det som många råkar ut för. Allt kommer att gå jättebra med liten i magen. Det vet jag. Och jag kommer hålla hårt i honom och inte släppa taget för lätt. Ja jag kommer bli Hönsmamma nr 1. Men må så vara.

  Men vi tar nåt lite roligare och pratar om. Var iväg och fikade med Elina tidigare idag. Trevligt trevligt! Hehe.. Det bästa var väl att vi fick med oss gratis tårta hem   

I morgon blir det till att fira systersonen i efterskott. Ännu mer tårta och fika   

Det här med att ha en gudmor och gudfar åt sitt barn har vi funderat över och diskuterat lite om. Eftersom vi inte kommer att vilja döpa vårt barn utan kommer istället att ha en namngivningscermoni så kommer vi inte heller blanda in nåt som har med bibeln, gud, jesus och sånt tjafs att göra. 

Jag har funderat mycket på det här med att ha fadder/gudförälder åt mitt barn. För mig är det en betydelsefull grej som man inte bara ger till vem som helst. Det ska vara nån speciell som är utsedd för det. Samtidigt vill jag inte att en familjemedlem utses till det. Han kommer ju ha mostrar och morbrödrar ändå. Nej det ska vara nån som vill vara delaktig i mitt barns liv. Nån som vill träffa barnet mer än nån gång om året. Nån som vill skapa en betydande relation till barnet och finnas där när barnet växer upp. Det är ett svårt val. Men jag tror att jag/vi kommer veta om vi hittat rätt. Eller om vi inte hittar nån alls som känns rätt. Det ska ju heller inte bli osämja vad gäller den rollen. Att nån ska känna sig snuvad eller bortglömd. Det kommer att märkas vem/vilka som faktiskt vill vara en del av livet vi väntar på.

Tänk att vi ska få en son! Ja jag vet att ultraljud inte är 100% säkert, men jag litar på att din mormor har rätt igen.  Din pappa och jag är så lyckliga över det vi har att se fram emot. Längtar så himla mycket till sommaren. Nu har vi kommit överens om vad du ska heta. En liten Isack är vad du är. Vår lille Isack.

Hoppas månaderna kan gå lite fortare så jag också kan få flytta från min lilla lägenhet till en större. Slippa alla trappor. Skiter fullständigt i dem som säger att det är bra att gå i trappor och att jag visst kan kliva upp och ner när flytten kommer. NEJ! Jag kan faktiskt inte det! För jo, det gör ont. Har fått mer och mer ont i ryggen. Med alla trappor jag har blir det jobbigt. Spelar ingen roll hur lugnt jag tar det när jag ska upp till min lägenhet. Hjärtat klappar som fan på mig iaf. Vilket det inte gjorde innan graviditeten då jag sprang i de där förbannade trapporna hela dagarna. Ibland är det som att folk tror att jag bara gnäller för gnällandets skull. Att jag förstorar upp allt. Men skulle NI känna det JAG känner, så skulle ni antagligen förstå lite mer. Visst finns det de som har det värre. Men så finns det också människor med olika hög smärttröskel. En del tål mer, andra tål mindre. Jag tål rätt mycket ändå, men när det är en värk som sitter i och gör rörelserna svårare, då är det jobbigt.

Nu ska jag nog försöka sova. Får se om jag skuffar undan lillasyster från hennes säng om jag inte lyckas somna på soffan.  

God natt med er!